Filmkonvent 2011, den årliga mötesplatsen för hela filmbranschen i Sverige, arrangerades av Filmpool Nord i Luleå för en dryg månad sedan. Ett digert och intressant program i två dagar där tre kvinnliga makthavare inom svensk film och kultur stod i fokus.

ANNA SERNER är nytillträdd VD på Svenska Filminstitutet med juristbakgrund och med erfarenheter från ledande positioner inom reklam- och tidningsvärlden. Där har hon arbetat mitt i de stora förändringarna där fusionering varit ledordet och särskilt på tidningssidan där revolutionen briserat – på bara några år så blev det fokus på nätet, tidningen som komplement. När man hör henne tala känns hon som ljuset i tunneln för den på samma gång centraliserade och fragmenterade filmbranschen. – Centraliserad genom en ägarkoncentration vad gäller distribution och fragmenterad genom en allt större spridning vad gäller finansiärer, där särskilt tyska investerare styr och ställer i svensk filmproduktion i allt större utsträckning.

Riskkapitalet ropar efter vinst och därmed konstnärligt inflytande. Manusförfattare och regissörer kommer i kläm. Resultatet har blivit en likriktning i denna bransch som i sådan bedövande utsträckning blir deckare, polisfilmer eller på nysvenska – ”crime”.

Brott och möjligen straff. Den lönsamma deckargenren inom bokutgivningen – Böckernas dansbandsmusik, har fått filmproducenterna att gnugga händerna och vara lyckliga över kända varumärken att göra film på.

När Anna Serner säger att hon vill stötta filmer som speglar samhället, att berättarna ska fram, så blir man glad och hoppfull och hoppas att deckarserierna för TV och för serieproduktion av långfilm inte räknas till denna kategori. Filmproduktion som klarar sig själv behöver knappast offentlig stöttning.

En punkt på konventprogrammet hade utrymme för LENA ADELSOHN-LILJEROTH den borgerliga regeringens allra som mest konturlösa och handlingförlamade minister. Vad hade hon att säga till en prövad bransch? Ingenting! För fjärde året i rad väljer den ansvariga ministern att ”avstå” från att möta den församlade expertisen och presentera sitt förslag till lösning.

Lena Adelsohn-Liljeroth

Hon skickar en politiskt sakkunnig från departementet som får ikläda sig rollen som pajas eller hovnarr om ni så vill. Under den anslagna tiden för framträdandet hade Erik Kristow (ett passande efternamn för departementet!) den förfärligt obekväma positionen att vara utskickad för att inte säga någonting och absolut inte antyda någonting. Han gjorde sitt bästa och fick sympati för sitt charmiga sätt att upprepa att han ingenting kunde säga.

Nu ska man inte skjuta budbäraren men det blev förnedrande både för honom och för den fullsatta salongen när chefen, ministern för KULTURDEPRATEMENTET, ägnar sig åt att på alla sätt att undvika en statlig filmpolitik och spelar Svarte Petter med kultursverige.
Men det är väl så att hennes dolda agenda går ut på att i sann liberal anda försöka fly från alla typer av kollektiva lösningar läs: samhälleligt stöd = statlig styrning.

Det är ju märkligt att våra gemensamma skattepengar, skötta på demokratisk väg via våra politiskt valda ombud, enligt denna liberala tro, är de smutsigaste pengar man kan tänka sig.

Handelsministern Ewa Björling, Sverigebilden och det politiska samtalet.

Ewa Björling är minsann på plats vid Filmkonventet och jublar över den svenska kulturens framgångar

över världen men förmår inte ta in vad som gjort detta möjligt.

Alltså, en entusiastisk handelsminister, som kunde meddela att de ”kreativa näringarna” växer när andra backar. Hon räknade upp musik, film, mat (!), litteratur, design, mode och marknadskommunikation.

Ewa Björling, foto: Mikael Boqvist, Filmpool Nord

Hon talade om Varumärkets betydelse och värde, att ”Sverigebilden ska vara något mer än renar och röda stugor” och hon slog fast att svensk film är i en ny era, internationellt.

Milleniumtrilogin, ”Låt den rätte komma in” och Wallanderfilmerna tog hon som exempel på den nya Sverigebilden. Där har vi den – enligt handelsministern – nya Sverigebilden: mördare, störda existenser och psykopater!

Ja det var så kul att höra en toppolitiker berätta hur Ystad ökat sin turism med 50% tack vare Wallanderfilmerna. Hur uppåt 200 internationella filmpriser gått till lilla Sverige och hur de svenska ambassaderna satsar på att föra ut den svenska kulturen. Under olika månader under 2012, ska musik, mat, film, mode och litteratur från Sverige presenteras vid svenska beskickningar över världen. Världen ska få upp ögonen för svensk kultur.

Finemang. Bra att någon minister lyfter detta faktum. Stämningen blev så uppåt att filmproducenten Håkan Bjerking, smickrade Handelsministern för hennes initiativ och önskade att hon skulle ta över Kulturministerposten. Svaret blev att hon gärna skulle ta över idrottsministertaburetten…

Men så var det slut på det roliga.

Den minst sagt kunniga publiken undrade hur man som producent av film kunde bli så straffad genom kulturdepartementets minst sagt, bristande hantering av filmavtalet, att delar av verksamheten kan gå i putten.

Då fick vi det sämsta av alla politikersvar: ”Det är inte mitt bord. Jag vill inte kommentera frågor som rör ett annat departement.” Inte ett svar. Inte ett beklagande.

Bums gick frågorna över till ett annat viktigt område: Återväxten.

Ministern hade just givit en entusiastisk exposé över hur väl den svenska kulturen står sig i internationell konkurrens och frågan var lika väntad som nödvändig: ”Hur kommer det sig att regeringens skolpolitik leder till neddragningar av de estetiska ämnena? Hur hänger det ihop?”

Tystnad från ministern förstås. Ingen kommentar. Frågeställaren skulle vända sig till ansvarig minister.

Jag har själv träffat ett antal av dessa svenska världsartister inom musiken. De hyllar den svenska skolan särskilt de kommunala musikskolorna, som nu är i stöpsleven.

Hur det kan komma sig att Försäljningsministern av Sverigebilden, Ewa Björling inte s-k-a lägga sig i hur både återväxten eller branschen tillåts fungera. S-k-a inte ens komma med en kommentar så att ett levande, politiskt samtal kunde äga rum….. vilket tillfälle att prata om politiska visioner med vassa och kunniga människor!

Hon är ju inte dum, Björling, hon märker ju att de olika resonemangen inte hänger ihop.
Vad tänker hon om det hela – egentligen?
Att politiken inte går i takt med verkligheten, kanske?
Att politik är till för politiker?
För de församlade på årets Filmkonvent späddes politikerföraktet på.
Dystert, sa Bill (katten)

Att avbetala på sitt cialis online lån ansågs tidigare vara både hederligt och förnuftigt. I modern ekonomi anses det av sakkunskapen vara ett dödligt hot mot konsumtionen och därigenom mot tillväxten: