Var tredje norsk same diskriminerad

samhälle

35 procent av samisktalande, norska samer upplever sig diskriminerade medan motsvarande siffra är dryga 3 procent för den norska majoritetsbefolkningen.

-Det är dramatiska tal, säger forskaren Ketil Lenert Hansen vid Senter for samisk helseforskning vid Tromsö Universitet. Ju fler så kallade samiska markörer du har desto mer diskriminering upplever du.

Läs mer ›

söndag 3 juli

ˆo

Samerna kan andas ut

Bloggen

-i vart fall en liten stund efter Högsta Domstolens beslut i Nordmalingmålet.

Tingsrätt, hovrätt och nu Högsta Domstolen slår fast att rennäringen har sedvanerätt att bedriva renskötsel i Nordmalingområdet, även på privat mark. 105 markägare ville stoppa renskötseln på sina marker och den tärande processen har pågått i över 14 år.

Vem ska man då hålla på? Samer som äntligen haft framgång i en tung rättsprocess och som säger att äntligen kan vi planera för framtiden? Eller markägare som säger att renarna trampar ner skog för miljoner, ja för miljarder påstod en skogsbonde nyligen? Jag väljer samerna – ett urfolk som ständigt får se sina möjligheter att bedriva sin näring urholkade. Av vägar, järnvägar, vattenkraft, vindkraft och allt annat som storsamhället tar sig för med de områden som varit renbetesmark. Ett folk som är utsatt för rasism och som tillhör de hårt utsatta minoriteternas skara. Trots att de funnits i Norge, Sverige, Finland och Ryssland sen urminnes tider.

Visst kan jag känna starkt för nybyggare som ständigt möts av samebyarnas nej, när det gäller att bygga ett hus eller dra en enkel väg till och med på egen mark. Två utsatta grupper i långvarig konfrontation. Nyligen träffade jag en utmattad småbonde i väglöst land i Jämtland som fått kämpa i åratal för att sätta upp ett litet servicehus för turister. Samebyn sade envetet nej. Onödigt, kan jag tycka som icke djupare insatt. Dagen efter träffade jag en ung samefamilj som berättade om sitt liv för att leva på renskötsel och sidoinkomster. Ett så hårtliv att jag vågar påstå att en bråkdel av svenskarna har en aning om vad det innebär.

Så jag ropar ändå hurra för de tre samebyarnas framgång i Nordmalingmålet. Det var hög tid att renskötselintressena fick en framgång, både praktiskt och psykologiskt. Många pekar finger på samernas svårigheter att hålla sams inom Sametinget. Visst är det sorgligt att minoriteten inte kan hålla samman. Men håll med om att det finns många exempel på särintressen även lokalt. Ställ en kustfiskare från Haparande bredvid en laxfiskeintressent en bit upp efter älven – samma folk, men stickor och strån ryker!

Läs mer › 1

fredag 29 april


ˆo

Livsfarlig vandring

Bloggen

Ja, så kan det faktiskt vara om man går på museum

En vandring längs Nasaleden, i sällskap med Maria Söderberg. Det lät lockande. Vi var ett trettiotal som vågade livet för att lyssna. Maria Söderberg, som skrivit så insiktsfullt om Vitryssland i toppmotet, visade bilder och berättade levande om den gamla gruvepoken i Arjeplogsfjällen. Och hur hon själv vandrat hela vägen från fjäll till kust.

Hur allt började på 1600-talet; gruvbrytningen, det hårda arbetet, uppoffringarna och den grymma behandlingen av samerna. Den förste bergmästaren i Nasa, Hans Philip Lybecker, beskrev området så här: ”…det ligger uti världens yttersta vrå, där föga annat synes än himlen och snöfjällen…”

Föredraget var ännu en påminnelse av vikten att erövra den egna historien. Den som hittills bara beskrivits av överheten med nedlåtande omdömen av såväl arbetskraft som landskap.

Maria Söderberg som ännu bara är i början av sin viktiga insats för att kartlägga och berätta om den långa vägen mellan Nasafjäll och målet i Skellefteå, via Jäckvik, Arjeplog, Mellanström Avaviken, Glommersträsk och Bjurvattnet. Namn som alla bär på ett stycke historia. Sannolikt kommer vi att få höra mer i kommande radioprogram och, förhoppningsvis kommer tv att inse värdet av att anlita Maria Söderbeg

Hur var det där med att våga livet? Jo, runt ingången till Norrbottens museum i Luleå fanns ett slarvigt rep uppspänt och en skylt som varnade för takras. Man fick balansera på en isgata med stora nedfallna isblock runtomkring, samtidigt som man måste snegla uppåt, ifall det skulle komma fler isklumpar. Uselt hanterat, museeansvariga!

Läs mer ›

tisdag 22 mars