I våra medier har det publicerats flera rubrikvänliga artiklar om ”friskolan”, Det nya läroverkets, ansökan om att få nyttja Kurirens gamla lokaler i centrala Luleå. Lite spännande är det att gamla socialdemokrater som Toivo Hofslagare slåss för ”friskolan” medan moderaten Gustaf Groth fått ta emot hot på telefon för att han avslagit ansökan. Han har till och med offentligt desavuerats av sin gruppledare Mattias Carlsson.

Det är med andra ord ingen klar ideologisk skillnad mellan ”friskolans” vänner och de som vill satsa på att utveckla den kommunala skolan. Skulle man kunna tro. Men framtidens skola handlar om så mycket mer än vilken lokal skolan ska finnas i. Jag tycker debatten i toppmotet.se visat att det finns intressanta aspekter som sällan kommer fram i ljuset. Någon öppen, offentlig debatt om skolans innehåll har jag inte sett till innan vi öppnade frågan i toppmotet.se.

Varför jag till exempel envisas med att skriva ”friskola” inom citattecken är en följd av att jag menar att ordet ”fri” kidnappats av grupper som vill markera en motsättning till den absoluta majoriteten av landets skolbarn som går i den kommunala skolan. Är den skolan ofri?

Folkpartiet och Jan Björklund har definitivt vunnit poäng på att lyfta skolfrågorna. De är viktiga och förtjänar mer uppmärksamhet också av de andra partierna. De allra flesta har ju på ett eller annat sätt direktkontakt med skolan och vi alla har intresse av att våra barn får en så bra utbildning som möjligt. Men den utveckling som nu pågår, när stora koncerner köper skolföretag, inte för att primärt förbättra utbildningen utan för att ge mer vinstpengar till aktieägarna, kan väl knappast sägas vara en sund utveckling.

Skolan ska vara allas vår investering i framtiden, inte en aktiepost på börsen.