ˆo

Den accepterade extremismen

Bloggen

Om det hatkryddade tilltalet på nätet och i insändare som blivit vardag och ”normalt”

Som ett vågskvalp som mer och mer eroderar det politiska samtalet, utbreder sig den svenska högerextremism som dagligen matar på kommentarkolumnerna på nätet med inte bara kritiska utan rent hatiska epitet.

Läs mer › 1

tisdag 26 juli

ˆo

Lena Mellin på AB tar sikte på Juholts skalp

Bloggen

Nu är den politiska kommentarens Översteprästinna igång igen!

Lena Mellin på Aftonbladet har redan förlorat humöret så där nästan tre år före nästa val. Hon har vridit upp volymratten till 11 och skapar inte bara motvind utan TROMB mot den nye S-ledaren Håkan Juholt.

Läs mer › 2

måndag 13 juni

ˆo

En riktig mustasch

Bloggen

Redan utskälld i borgarpressen – det bådar gott

Det gick fort, fortare än man kunnat ana, innan borgerligheten hittat alla möjliga punkter att angripa Håkan Juholt på. Detta kan bara tyda på en sak: Rädsla. Tänk så mycket enklare det hade varit om Östros föreslagits till ny partiledare för s. Honom visste alla var man hade. Blottorna var uppenbara. Hårt förknippad med Göran Persson och Mona Sahlins nederlag. Eller Damberg, högerkandidaten som borgarna snart hade kramat ihjäl.

Med Juholt var det något annat. Med sin folkliga framtoning och lite diffusa vänsterposition hittade man inga självklara angreppspunkter. Då fick man hitta på. Dagens Nyheter toppade sin första sida på lördagen med rubriken: ”Juholt tiger om s vägval”. Som om någon annan föreslagen partiledarkandidat i något annat parti, någon gång, dagen efter att man presenterats, kunnat prestera en färdig politisk riktning.

Det intressanta med Juholt, förutom hans eleganta mustasch (en upprättelse åt alla oss som framhärdat med denna prydnad trots alla moden som pekat åt andra håll) är just hans hållning att med ihärdig stämma säga sig vilja avvakta kongressen, nya personer i ledningen och därefter forma vägvalet.

Kammen har vuxit sig stark bland moderaterna under ett par år. Inte bara en effekt av egen styrka, lika mycket på grund av saknaden av ett tydlig vänsteralternativ. Kanske kan valet av Juholt/Jämtin bli startpunkten för en ny ideologisk debatt.

Läs mer ›

söndag 13 mars

ˆo

Ny s-ledare

Bloggen

Alla bör fråga sig: Hur ser min kandidat ut? Oavsett partitillhörighet, detta är viktigt för alla.

Den fick effekt, Mosa-Mona-kampanjen. Den har pågått i flera år. Mer eller mindre i det fördolda. Ibland upp till ytan. Oavsett vilket parti man sympatiserar med måste man se det krypskytte som riktats mot Mona Sahlin som obehagligt. Det har sällan handlat om politiska ställningstaganden och när all kritik smälts ner går det inte att bortse från att en manlig ledare aldrig hade tvingats utstå samma trista påhopp som gällt för Sahlin.

Socialdemokratin har hamnat på efterkälken. Partiet har inte hängt med i den övriga samhällsutvecklingen. I Studio 1 i radion talade kloka sossar om den kultur som varit. Föräldrarna aktiva i partiet, barnen går via SSU in i politiken och effektiva, osynliga murar byggs mot de som vill in och kanske till och med haft kritiska uppfattningar om de personer som styrt. Ytterst har det handlat om en kamp om positioner.

Hur har det sett ut på kongresserna? Ombudsmän och kommunala toppolitiker har dominerat. Samma personer som styrt i åratal har ansett att de är de bästa att också bestämma om och styra i framtiden. Vem tror att det ska komma ut något nytt då? Ta friskoleeländet. Här hade sossarna kunnat bjuda emot och satsa på den befintliga kommunala skolan, gett rektorer ekonomiskt ansvar, uppmuntrat ”intraprenader”, ökat graden av frihet för de som hade nya, friska idéer. I stället ett mekaniskt förnekande av problemen. Toppmotets debatt i frågan för ett par månader sedan där lärare och föräldrar deltog visade att det finns ett genuint intresse och massor av idéer hur man kan utveckla skolan och inte bara lägga sig platt.

Satsa på delat ledarskap. Blås liv i den ideologiska debatten. Öppna dörrarna. Uppmuntra människor utanför partiet att delta. Det handlar inte längre om att förvalta, det handlar om att söka efter och hitta nya vägar. Politik är alldeles för viktigt för att stängas in bakom ett partis låsta dörrar.

Läs mer › 1

måndag 15 november

ˆo

Gubbarna dödade Mona

Bloggen

Så gjorde de socialdemokratiska gubbarna sig av med sin första kvinna. Huva!

Ja, det är väl bara att notera att det Socialdemokratiska Arbetarepartiet är landets mest konservativa. Ingen ledare har fått så många knivar i ryggen som Mona Sahlin. Gubbarna i partiet tålde aldrig att hon skulle leda dem. Gubbarna gick till Dagens Nyheter och Expressen och till och med Aftonbladet under valrörelsen i akt och mening att döda Mona. Så mycket skit har en partiledare aldrig fått, inte ens moderaternas Bo Lundgren när det begav sig. Och de lyckades.

Ställ Mona Sahlins så kallade tobleroneaffär mot Carl Bildts oljeaffärer i Afrika via Lundin online slots Oil. Sahlin tog fel plastkort när hon betalade en choklad, men reglerade fort affären när hon insåg misstaget. Det är snart femton år sedan. Carl Bildts oljeäventyr är av dagens datum, men inget biter på en teflonman.

Så vad välja nu socialdemokraterna? En annan teflonman? Som sitter i USA och skriver böcker under pappaledighetens mantel. Huva!

Läs mer ›

söndag 14 november

Var ska vi dö för fosterlandet?

militär1

Debatt

Den utrikespolitiska kvartalsekonomin fortsätter att fira triumfer när de icke riskbenägna försvarsanställda sållas ut. Fegisar eller realister?

I Sverige har vi haft fred så länge att vi kanske glömt att vi kan bli indragna i en konflikt i stor skala.

Läs mer › 1

måndag 27 september

Ingen vann

100920_20

samhälle

Alla förlorade i riksdagsvalet. En 23-årig kille som intervjuades på Stockholms central sa i Rapport på måndagsmorgonen att han skäms för att vara svensk. – Hur kan så många rösta så fel, var hans fråga.

Förra veckan befann jag mig i Skåne. Där är man inte lika förvånad – och förskräckt – som i övriga Sverige över valutgången. Dels för att man visste att Sverigedemokraterna, SD, var starka, dels för att man sett att de knappast åstadkommit något alls under de fyra år partiet funnits i nästan alla Skånes kommuner. Tvärtom. I t ex Landskrona, där SD stormade in i fullmäktige tappade de röster. Det visade sig att det var mycket buller men lite verkstad.

Läs mer ›

måndag 20 september

ˆo

Pest och kolera

Bloggen

Valrörelsens bottennapp, hittills. Och det vill inte säga lite.

Medieforskaren Ester Pollack har undersökt hur partiledarna Reinfeldt och Sahlin framställts i våra största tidningar under valrörelsen. Mona Sahlin förekommer 18 gånger i negativa sammanhang, motsvarande siffra för Reinfeldt är fem gånger. Omvänt beskrivs Reinfeldt i positiva sammanhang på tolv förstasidor, Sahlin på tre.

Pseudonymen ”Den allierade journalisten” beskriver i Aftonbladet (13/9) hur tidningarna också på nyhetsplats öppet stödjer alliansen och medvetet undanhåller allt som läsarna skulle kunna se som positivt i de rödgrönas förslag. Aldrig tidigare har en valrörelse så tydligt visat vilket övertag den borgerliga pressen har i Sverige

I söndags berättade Expressen ”Sanningen bakom Tobloroneaffären”. Inget nytt kom fram, bara gammal skåpmat. Syftet var glasklart.

I Ekots utfrågning fick Göran Hägglund frågan, vem föredrar du: Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna? Ingen av dem, blev svaret, det är som att välja mellan pest och kolera.

Här är några punkter i Sverigedemokraternas program:

”Mångkultur är att betrakta som en kostnad, en belastning, ett hot.” ”Genusperspektiv är att betrakta som pseudovetenskap och ska varken tillämpas, erkännas eller uppmärksammas.” ”Det primära målet med SD:s politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet”.

Göran Hägglund ser inga skillnader i dessa paroller och den demokratiska opposition Vänsterpartiet står för i Sveriges riksdag. Det finns anledning att fundera över i vilken värld verklighetens folk lever.

Och varför kom det inga följdfrågor från Ekots reporter?

Läs mer ›

tisdag 14 september

ˆo

En annan värld

Bloggen

Ett besök i Skåne är ett besök i en annan politisk värld.

I Skånes brevlådor dimper det ner valpropaganda som i andra delar av landet skulle anmälts som hets mot folk(grupper). Det så kallade Skånepartiet och Sverigedemokraterna är här mycket tydliga i sina valmanifest:

Kasta ut Reepalu! Skåne gör vi självständigt för att även Sverige ska kunna räddas! (Skånepartiet).

Ett besök i Skåne, veckan före valet, ger tydliga belägg för hur långt vårt land är. Ena dagen kommer Skånepartiets valbroschyr. En bild på Mona Sahlin med muslimsk schal anger tonen: ”Öknens lag, fru Toblerone, skall ej rå i ett fritt Skåne,” lyder texten.

Nästa dag ligger SD-Kuriren i brevlådan. Ett antal partiföreträdare för Sverigedemokraterna i olika kommuner berättar hur framgångsrika de varit den gångna mandatperioden. Alla som finns på bild är män. Alla utom en har slips. På sista sidan en stor rubrik: Nu är det dags för Sverigedemokraterna att ta klivet in i riksdagen. Under rubriken en stor bild, en man och femtiotalet kvinnor. Oj, då hinner jag tänka, så många kvinnliga kandidater för SD. Då ser jag att bilden föreställer riksdagens talman och alla partiers kvinnliga riksdagsledamöter. Undrar hur de känner sig, utnyttjade av SD på detta bluffartade sätt.

För att kunna andas lite lättare läser jag journalisten Niklas Orrenius bok, Jag är inte rabiat, jag äter pizza.

Läs mer ›

fredag 10 september

ˆo

Ebba Lindsö

Bloggen

kristdemokraten och före detta Svenskt Näringlivs-VD:n får mig att tappa alla hakor.

Vilka interiörer, vilken samtidshistoria! Jag tvekade länge inne på bokhandeln. Boken ”Livet, makten och konsten att våga vara sig själv” av Ebba Lindsö lät ju verkligen som ännu en new age-historia. Och handen på hjärtat, ledamöter i Kristdemokraternas partistyrelse räknar jag inte som litteraturens giganter. Men jag slog till. 229 kronor.

google sniper 2

Och det blev årets mest intressanta läsning. Vilken tur att man ibland utmanar sina fördomar. Här får du spelet bakom AMF-skandalen där ännu en VD borstades på ryggen av en kompis som var styrelseordförande och som gav den förre några tiotals miljoner extra i pension. Men det var LO-ordföranden och Ebba Lindsö som fick skiten. Man baxnar.

”Våra fria medier ska se till att vi är ett land utan korruption. De borde även avslöja vänskapskorruption”,skriver Ebba Lindsö från sin tid som TT-chef. Och hon beskriver hur hon som Svenskt Näringslivs VD sparkade den vice VD:n HG Wessberg, i dag Fredrik Reinfeldts statssekreterare. I Lindsös dörr vände sig Wessberg om och sade lågt om sitt avsked –”Du, jag ska se till att samma öde drabbar dig”. Och nu blir det riktigt spännande. Dagens Industri är redskapet för de högerkrafter som bestämmer sig för att Ebba Lindsö ska bort från Svenskt Näringsliv. En skandal- och nedsvärtningskampanj tar sin början.

Och Ebba Lindsö insåg att Sveriges tyngsta intresseorganisation inte ville ha en välutbildad, självständig VD med höga ambitioner. Som dessutom var kvinna! Nej, hon skulle lämna över till någon som var i linje med traditionerna – ”En medelålders moderat man, utan allt för stora ambitioner att göra nytta för medlemmerna”. Och in kom den gamle moderaten Urban Bäckström.

Klart att boken är en partsinlaga, men en oerhört intressant sådan. Och vilka paralleller till en annan sommarläsning, Hanne-Vibeke Holsts Kronprinsessan, om det inre spelet i ett politiskt parti. Där också en borgerlig tidning blir redskapet bland andra då en stark kvinna utmanar etablissemanget.

Och vilken parallell till det vi upplever i verkligheten just nu. Mosa Mona-kampanjen. Alla borgerliga tidningar förminskar Mona Sahlin liksom gubbarna i den egna organisationen gör.

”Kvinnor förminskas och objektifieras. Ja, hur medierna skildrar män respektive kvinnor med makt borde bli en speciell professur”, skriver Ebba Lindsö. I årets mest spännande bok. Undrar varför den förbigåtts med sådan tystnad i medierna……

zp8497586rq
Läs mer › Kommentering avstängd

tisdag 10 augusti