Litt2_feduta minsk 2011

Aljaksandr Fjaduta: "Ett helt folk vill ge sig till känna"

Han är professor i litteratur och blev i maj 2011 dömd till två års villkorlig dom för uppvigling mot staten. Men Aljaksandr Fjaduta ser inte ut att vara alltför bedrövad. Helst bemöter han allt med en stor portion humor och ägnar sig åt – litteratur.

Aljaksandr Fjaduta är professor i litteraturvetenskap och en ytterst meriterad tjänsteman på den statliga karriärstegen.

Han borde ha haft en tjänst som motsvarar borgmästare i en medelstor, kanske större stad, i Belarus.

Men något sådant kan förstås helt uteslutas i dagens läge. Med hans val att framträda och uthärda som oppositionell så blir situationen något helt annat. Han greps tillsammans med sexhundra andra på valdagen den 19 december 2010 för brott mot paragraf 293 som rör ”massoroligheter”.

Från den 19 december 2010 till i maj 2011 satt han i häkte för uppvigling mot staten. Aljaksandr Fjaduta blev dömd till två års fängelse, som omvandlades till en villkorlig dom.

–- Jag undervisar normalt i Vilnius och Moskva, men dit kan jag inte resa nu. Det påverkar förstås mina möjligheter till inkomster.

Vi träffas i centrala Minsk på ett stillsamt kontor. Anledningarna är två: dels att få veta något om hans fängelsetid, dels att få höra om han kan medverka som skribent i en kommande svensk antologi.

I maj 2011 besökte jag rättssalen där han genomled långa dagar. En sal med högt till tak, små fönster allra längst upp och ett knarrande trägolv. Trånga bänkar av trä. Alejaksandr Fjaduta satt längst fram tillsammnas med medåtalade, däribland författaren Uladzimir Njakljajeu.

Hur var tiden i häktet?

– Den tiden delades med andra som befinner sig i samma situation. Man måste alltid vara beredd på en sådan tid om man är politiskt engagerad i mitt land, säger han och berättar om hur böckerna hjälpte honom att övervinna tristessen. Det kunde behövas, för det var periodvis svår kyla i cellerna.

Tiden kunde ägnas åt läsning av böcker, spel och samtal med medfångar. Fängelseledningen försökte mjuka upp den intellektuelle fången med böcker som ”1935 och andra år” av Antatoli Rybakov, Vasilij Grossmans ”Liv och öde” eller ”100 år av ensamhet” av Gabriel García Márques.

–- När jag sattes i ensamcell begärde jag ett möte med fängelsechefen. Jag sa att jag inte blivit fängslad för att förvandlas till en galning, jag måste få läsa och skriva.

Det kom att bli en del litterära samtal med fängelsechefen. De var i samma ålder, 46 år, och hade en del gemensamt från utbildningsåren.

Dock fick han inte låna en 166 år gammal bok av Alexandre Dumas.

–- Fänge

buy propecia no prescription

lsechefen sa till mig att du får läsa vad som helst här, men inte boken Greven av Monte Cristo, ler Aljaksandr Fjaduta.

Ja, ni vet väl hur den slutar? Den oskyldigt dömde Edmond Dantès förväxlas med en avliden fånge och lyckas fly.

I dagens dagens Belarus har den fria litteraturen intagit en viktig roll. Kanske just för att den är så undanträngd. Aljaksandr Fjaduta menar att det i huvudsak bara är de närmaste grannarna som vet något om landets författare och deras böcker. I övriga världen lyser det vitt, som ett blankt papper; blunda själv och tänk efter: vem kan nämna ett författarnamn från Belarus?

– Ironiskt nog, menar han, kan man säga att isoleringen och synen på på folkets vilja att utse en nyauktoritär ledning har bidragit till ett ökat intresse.

I inledningen till det som senare kom att bli antologin ”Språket som svalan bor i dess hjärta” författade hanen inledande text. Där skriver han: ”Vad som gör en nation eller ett folk europeiskt är inte i första hand landets geografiska läge, utan folkets delaktighet i kontinentens övriga historia och kulturella och moraliska värdegrund. Om den delaktigheten finns, då är folket en del av Europa. Och samtidigt – hur kan en sådan gemenskap etableras, om inte de andra folken kan bekanta sig med den nya kulturens särdrag?”

Han ser all översättning av texter som livsviktiga för landets mentala överlevnad.

– Med poetens verk och poesi kan vi få känna friheten, den fria diktens skönhet.

Aljaksandr Fjaduta kommer snart själv att bidra, dock ej med poesi. Under tiden i KGB-häktet, som kallas ”Amerikanska” (efter formen av ett fängelse i Utah) var det möjligt för hans hustru att överlämna block och penna. När han skulle ut från cellen passerade hans berättelser censur.

– Jag är ju litteraturforskare, min avhandling handlade en gång om lögnarens roll, så jag visste hur jag skulle få behålla det. Allt det jag skrev handlade om händelser fram till 1991. Därmed fanns det inte med någon president Lukasjenka i texten.

Vad skrivs om händelserna den 19 december 2010 i Minsk?

canadian pharmacy

Jag håller på att samla ihop allt till en bok, men det är faktiskt inte så många texter skrivna ännu av våra författare. Men de kommer.

Text & Bild: Maria Söderberg

zp8497586rq

En kommentar

  1. Lars Gyllenhaal skriver:

    Till gammelmedierna: belys Belarus! Lars

// comments_open()

Senaste artiklarna på toppmôtet



samhälle

doudoune moncler femme grande terraszlig

Pole à bois doudoune moncler tournant (bois fourni), congélateur à tiroirs, grande terrae.(5 84), un bifeuillet (85 86), onze cahiers de 10 f.On prend le pouvoir, humainement, socialement et économiquement, en apprenant.Mais…

Läs mer ›

torsdag 6 november

samhälle

Hej då!

toppmotet-logotyp
Läs mer › 10

torsdag 12 januari

film

Politik i otakt

120105_filmkonvent_symbol_vitbg
Läs mer ›

torsdag 5 januari

Nusvensk Ordlista

Amortering

Läs mer ›

torsdag 5 januari