110629_krigetsförsta

Sanningar och lögner om krigen

De flesta journalister och redaktörer känner riskerna med att rapportera från krig. Trots det så ser vi dagliga exempel på ogrundade uppgifter, rykten och ren desinformation.

Det senaste exemplet från Libyen handlar om containrar med Viagra som ska ha delats ut bland Gaddafis soldater. Och vem skjuter på vem i Syrien? Frågor och rykten. Men få svar att lita på.

När jag som ung journalist fick mina första utlandsuppdrag på Ekoredaktionen hade jag lyckan att en av mina chefer skickade med följande råd: Se till och läs Philip Knightleys bok Krigets första offer är sanningen. Det gjorde jag. Och det är fortfarande en av de bästa ”läroböcker” jag har läst. Knightley har studerat rapporteringen från Krim- till Vietnamkriget. I en senare upplaga har han granskat krigen efter det bl a de båda där Irak varit inblandat.

Under den första delen av 1900-talet handlade det om att rapporteringen var styrd utifrån nationella intressen. Journalister förväntades skriva om segrar, framgångsrika slag och patriotiska soldater som brann för sina uppgifter. Tidningarna såg också som sina roller att hålla hemmafronten på gott humör. Lögnerna som de serverades av militärstrateger och politiker fyllde alla ett syfte.

Visst fanns det undantag från den här ensidiga bilden men i stort dröjde det ända till Vietnamkrigets amerikanska fas innan rapporteringen blev mer allsidig. Utsända reportrar kunde inte blunda för de övergrepp de bevittnade. Filmkamerorna rullade och sände hem bilder som dokumenterade terrorbombningen, napalmanfallen, mördandet.

Av detta nya sätt att rapportera från krig drog både de krigförande och journalisterna sina slutsatser. Tidningsföretag, radio- och tv-bolag gjorde upp med gamla tiders nationalistiska synsätt och militärledningarna bestämde sig för en ny strategi: Inbäddade reportrar. Två strategier på kollisionskurs kunde man tro. Men det finns en tredje faktor: Ekonomi, medieföretagens kommersialisering. Militärledningarna är väl medvetna om att det fanns och finns ett kommersiellt intresse att sända krigsbilder och tv-bolagen såg sin chans att sälja annonstid.

Totalitära regimer, som Libyens och Syriens har försökt stänga ute alla icke-patriotiska medier. Inte ens de sk sociala medierna har nått ut på det sätt som skedde i t ex Egypten. Ändå har rapporteringen fortsatt och det är då problemen uppstått. Har det gått att lita på det som skrivits i tidningarna och berättats i radio/tv?

”De här skakiga bilderna har tagits med en mobilkamera och visar hur de syriska soldaterna slår ner en demonstration”, är ett exempel på vad vi kunnat se och höra i tv. Men var det som sades sant? Ingen vet vem som höll i kameran, exakt när bilderna togs och var. Det kunde lika gärna ha varit manipulerade bilder. Eller sammansatta av någon person långt ifrån händelserna.

Det har den senaste månaden avslöjats två exempel där amerikanska ”hackers” utgett sig för att vara helt andra personer och beskrivit hemska saker som de och deras kamrater utsatts för. Rena konstruktioner som kablats ut i tv-sändningar och citerats i tidningsartiklar. När de båda till slut identifierades kunde vi förstå att det var slumpen som gjorde att just dessa två avslöjades.

Kriget om vem som behärskar informationen blir allt viktigare. Exemplen från de senaste krigen där USA varit inblandat med inbäddade reportrar är öppna och kända exempel. Men ingen vet vad som pågår bakom kulisserna. Eller rättare ingen kan säga säkert. Den senaste tiden har det förekommit uppgifter om att Gaddafi försett sina soldater med potensmedlet Viagra för att kunna genomföra massvåldtäkter. Uppgifterna har fått stor spridning inte minst sedan FN:s särskilda representant för att bevaka kvinnors situation, Margot Wallström spridit uppgiften. I NSD vidarebefordrade en krönikör ryktena och slutade sin artikel: Och vem är det som säljer containrar med Viagra till Gaddafi?

Som om det som sker i Libyen inte vore nog förfärande med massmord, avrättningar, sönderskjutna sjukhus osv, allt väl dokumenterat av den Internationella brottmålsdomstolen. Det behövs inga ytterligare skrönor, vilket också FN:s egen utredare, skriver i en rapport.

Som en kommentar till all desinformation kunde Dagens Nyheter den gångna veckar berätta att den borgerliga regeringen satsat 120 miljoner kronor på externa pr-byråer som haft i uppgift att sprida alliansens idéer. Alla egna anställda (400 bara i finansdepartementet) har alltså inte räckt till.

Kampen om informationen utspelas inte bara på de krigiska slagfälten.

// comments_open()

Senaste artiklarna på toppmôtet



samhälle

Prediksi Togel Online

Prediksi Togel Online – Chelsea, dan sang pelatih Jose Mourinho akan berusaha keras untuk bisa mencari pemain yang bisa memberikan kontribusi yang lebih baik lagi nantinya. Menurut pihak prediksi bola hari ini…

Läs mer ›

onsdag 14 juni

samhälle

TogelToto.net Agen Togel Terpercaya

TogelToto.net Agen Togel Terpercaya – Dari semua yag telah di lakukan itu jgua membuat pihak Manchester City akan melakukan sebuah niat untuk menambahkan gaji yang telah di dapatkan oelh peamin yang sekarang…

Läs mer ›

torsdag 30 mars

Missa inte!

Louisiana

110808_My House_P1140225
Läs mer › Kommentering avstängd

måndag 8 augusti

Missa inte!

Musikens makt

110808_musikensmakt_bg_media4
Läs mer ›

måndag 8 augusti