101017_hjärtblad

Diskmaskin i daladräkt

Det är mer än 35 mil mellan Malung och Stockholm. Den vägen gick malungskullorna på herrarbete varje höst. För att när dom kom fram tjäna som tvättmaskiner, diskmaskiner, roddmaskiner och vevmaskiner. Dom slet ont och gick hem igen på våren för att bli smör- och ostmaskiner i fäbodarna. Dom och kullorna från andra dalasocknar, tjänade herrarna i Romboland – samlingsnamnet för trakterna där det fanns penningar och överflöd.

Jag växte upp i Gagnef med historierna om vandringskullorna och herrarbetena men jag har aldrig fått det berättat som i Aino Trosells senaste roman Hjärtblad. Det är hon som beskriver kullorna som maskiner. Nödvändiga för den ekonomiska tillväxten i väntan på ännu billigare ång- och elmaskiner. Den romantiska bilden med rosenkindade kullor i färgglada folkdräkter bleknar bort när Aino Trosell berättar historien om malungskullan Huldas liv under senare delen av 1800-talet. Men tro inte att det för den skull fattas kärlek! Nej, kärleken finns där. Tätt tillsammans med hungern efter bildning och mat. Svält- och eländesskildringarna känns i min egen kropp, det är inte så länge sen vi svalt i Sverige.

Hulda har svårt att få ihop sitt liv. Kraven och traditionerna är starka men samtidigt tränger sig den moderna tiden på. Inte bara i Stockholm utan också hemma i malungsbyn börjar horisonten vidgas och det är först historierna, berättelserna från hembygden och sen böckerna, romanerna, som rör om i henne. I en mäktig scen våldtar hon, med kraft från brännvinet och Strindberg, den missbildade skolläraren som lånade henne hennes första roman. Hon äger äntligen sig själv, hon är om inte fri så åtminstone på väg att bli annorlunda.

– Merparten av personerna har dokumentära förebilder, dock icke Hulda, som jag har diktat, svarar Aino Trosell på min fråga om hur mycket som är sant i romanen.

Men jag tror på Hulda! När hon kommer tillbaka till Stockholm är hon en annan, hon måste leta efter ett nytt sätt att vara för nu är ingenting givet längre, varken i hennes liv eller i det politiskt vaknande Stockholm. Städmaskinen Hulda upphöjs till borgarhustrun Hulda men hon får inte ihop den ekonomiska och geografiska klassresan. Hon blir sjuk och jag tror att det är avsaknaden av fysiskt, begripligt, arbete som gör henne sjuk. Jag frågar Aino Trosell, men hon menar att det är att skära av rötterna, med vilje eller ej, som dödar, att förneka sitt ursprung.

Aino Trosell är uppväxt i Malung med berättelser om hur det var förr. Men nästan allt om släkten rörde männen och deras värld. Det slog henne ganska sent har hon sagt, men då skrev hon boken En gränslös kärlekshistoria för att ge sina förmödrar plats. Hjärtblad tycker jag är en slags fortsättning på den bokens osentimentala, personliga skildring i ett tydligt kvinnligt perspektiv. Det bara inte behövs utan är nödvändigt för att jag ska få en sannare bild av min historia.

Hjärtblad slutar på turisthotellet i Rättvik. Till det yttre starka och moderna kvinnor går återigen före. Jag vill ha en fortsättning, få veta om de kvinnorna bara blev en annan slags maskiner i Dalarna – symaskiner? kärleksmaskiner?

Undersök och berätta mer, Aino Trosell!

  • Norstedts förlag, 462 sidor. Finns också som ljud- och e-bok.

foto: Lillemor Eliasson

Pär Nord1


  1. Pär Nord är frilansjournalist och hemmansägare med intresse för miljö och livets mening. 

// comments_open()

Senaste artiklarna på toppmôtet



samhälle

Hej då!

toppmotet-logotyp
Läs mer › 10

torsdag 12 januari

film

Politik i otakt

120105_filmkonvent_symbol_vitbg
Läs mer ›

torsdag 5 januari

Nusvensk Ordlista

Amortering

Läs mer ›

torsdag 5 januari

Dagarna

5 januari

111029_dagarna-large
Läs mer ›

torsdag 5 januari