Elis Aidanpää är kanske mest känd för sina målningar och då företrädesvis akvareller. Han målade gärna från byarna runt Kiruna, men också porträtt. Hans faluröda hus och fantastiska himlar finns representerade brett. Men Elis Aidanpää gjorde också en stor kulturgärning genom att spela in många, många intervjuer med byarnas folk. De som så sällan fick sin röst hörd. De senaste åren bildsatte han dessa intervjuer och tecknade porträtt och spelade in ljud och bild på cd-skivor. I sanning ett stycke kulturhistoria som generationer framåt kommer att ha glädje av. Han byggde också upp ett eget museum i Karhuniemi utanför Kiruna centrum, där han visade hur livet levdes kring sekelskiftet.

Jag träffade Elis Aidanpää i våras då han var i full färd med att göra färdigt sitt livsverk med intervjuerna han gjort under nästan femtio år i Kalix älvdals bygder.

”Vainaja Marjan hautajaiset” – en kortfilm om begravningsseder i Kaalasvuoma i slutet av 1800-talet, var en film jag fick med mig frÃ¥n Elis. Och sÃ¥ stack han ut hakan med ljudskivan ”Vad är Tornedalen och var talas tornedalsfinska?” Han gillade inte hysterin kring meän kieli.

–Allt är finska med stora inslag av svenska. Själv talar jag västfinska med inslag av samiska, sa Elis. Tornedalsfinskan är ett ruinsprÃ¥k, som förfaller ju mer finskan blandas ut.

Nu blir livet lite tråkigare och tommare utan den store entusiasten och den genuine kulturmänniskan i Karhuniemi.