wickbom-halvgubbe

Sverige – ett militärt vakuum

Överste Jan Wickbom talar klarspråk om försvarspolitiken.

-I en fråga hade Saddam Hussein rätt, USA kunde invadera Irak och slå ut landets militära förband, men det irakiska folket kunde USA inte besegra.

Med den liknelsen vill överste Jan Wickbom visa att ett folkligt motstånd, byggt på allmän värnplikt är bästa sättet att göra motstånd. Den allmänna värnplikten avskaffades häromveckan genom ett riksdagsbeslut. Nu är det kuppförsvar och internationella insatser som gäller.

Den över hundra år gamla, självklara ordningen att vi alla ska se det som vår plikt att försvara vårt land, avskaffades med ett penndrag. Och inte ett pip hördes. Inga debattartiklar skrevs, ingen opinionsstorm hördes, inga facebook-grupper bildades.

–Märkligt, mycket märkligt, säger översten Jan Wickbom, den före detta regementschefen vid I 19 i Boden, som alltid talat klarspråk och inte varit rädd för att hamna i onåd. Till exempel då han uttalade sig kritiskt om den stora Nato-övningen Loyal Arrow som genomfördes i Norrbotten förra året.

–Den var en onödig provokation som bidrog till att öka spänningen i vårt område.

Han har i en insändare citerat följande uttalande när det gäller Sveriges nuvarande försvarspolitik: För omvärlden måste Sverige te sig som ett dårarnas paradis.

Med artiklar i interna försvarsskrifter, insändare och egna skrifter har han tillsammans med generalmajor Bengt Lönnbom irriterat försvarsledningen med ideliga påpekanden om att försvarsmakten är inne på fel väg. De båda anser bland annat att vårt engagemang på Natos sida i olika konflikthärdar är felaktigt.

–Förr när vi ställde upp i internationella sammanhang var det på FN:s mandat. Det var rätt då och skulle vara rätt i dag.

När det gäller Natos intresse för att ha fler övningar i Norrbotten menar Jan Wickbom att det handlar om ekonomiska överväganden. Det ger inkomster.

–Rent logiskt borde vi inte låta USA övningsbomba i Vidsel men det är pengarna som talar. Det bör ryssarna förstå.

Hans långa militära erfarenheter gör att han tillhör dem som alltid övat med tanke på att förmåga till långvarigt motstånd ger större trygghet än vad snabba insatser skulle göra. Dagens obalans, eller förvirring i försvarsfrågan, som innebär att vi skrotat vårt invasionsförsvar, är detsamma som att vi inte anser oss behöva något integritetsförsvar.

–I stället för en försvarsmakt har vi skapat en krigsmakt, säger Jan Wickbom, de insatsstyrkor vi nu kastar ut stora summor på är odugliga som försvar för landet. Och det hemska är att hela den här kantringen har skett utan egentlig debatt. Bengt Lönnbom och jag har gjort vad vi kunnat men bara fått höra att vi är ”emot allt”.

Ingen stormakt i Europa, USA eller Ryssland vill godta att den andre behärskar svenskt territorium, menar Wickbom. Därför är varken den rödgröna eller folkpartistiska variationen något att bygga vidare på för svenskt försvar.

–Olof Palme talade en gång om Norden som en kärnvapenfri zon. Det kan jag känna viss tveksamhet inför men däremot borde vi arbeta för ett nordiskt försvarsförbund, som kan bjuda folkligt motstånd om någon skulle angripa oss. Om vi skulle bli angripna, då blir vi talibaner som slåss för vårt oberoende. Men så ser inte försvarspolitiken ut i dag.

–Inställningen i dag är att vi ska stötta Nato och EU:s olika insatser i stället för att göra vår plikt mot Sverige och FN. För såna insatser har vi en gång fått Nobels fredspris men i dag är vi på väg i andra riktningar.

Jan Wickbom ser många fördelar med globaliseringen som kan förena nationer. Han erkänner att han en gång i tiden var emot Norgevägen för att den skulle öppna för möjligheter till en invasion.

–Men där har jag ändrat uppfattning.

Jan Wickbom må vara pensionär men han kämpar vidare från sitt hem i Bjässmoran utanför Boden och han ser det som signifikativt att det aldrig satsats så mycket på de olika regementsbyggnaderna i Boden som nu. Näringsliv och konstutställningar flyttar in i nyrenoverade lokaler – och det är väl bra, säger Jan Wickbom och skrattar. Och man kan ana ironin.

3 kommentarer

  1. Lars Brännberg skriver:

    Heja Wickbom, om jag fick bestämma blev du vår försvarsminister.Den nuvarande försvarspolitiken tycks förutsätta att Sverige redan är medlem i NATO alternativt att EU beslutat och skaffat egen försvarskapacitet. Vi framstår nu som ett uppmarschområde i ett skarpt läge. Den nuvarande inriktningen tycks sikta på att säkra en amerikansk oljeledning genom Afganistan och svenska soldater får riskera livet för detta samtidigt som heroinet flödar från de områden somISAF-styrkorna låtsas behärska. Det mest bisarra är att ISAF-styrkan inte har samma målsättning som USA och NATO med sin närvaro där. Trots detta är ISAF-styrkan i praktiken underställd USA och NATO!! Detta är givetvis helt ohållbart. Svrige behöver ett brett folkligt engagemang i försvarsfrågorna och den eftertänsamhetoch seghet som följer med ett värnpliktsförsvar (som vi ändå skulle tvingas snabbmobilisera om det bränner till i vårt närområde). Den omfördelning av maktförhållandena i världen som nu blir alltmer tydlig gör att Sverige bör höja garden och stärka förutsättningarna för kunna behålla självbestämmandet.Det fanns många fördelar med vår gamla försvarsdoktrin även om den naturligtvis ska anpassas till nya förhållanden. Den nya doktrinen bygger på önsketänkande och servilitet mot USA och NATO.

  2. Johan Pellervo skriver:

    Skit bör kallas skit, och det bör också vara synonymt med lumpsäckarna till invasionsförsvar som Sverige trodde på under världskrigen. Velighet i förhållningen mot nazismen må ha räddat oss från världskrigen, men de allierade pekade siktet mot det svenska sveket, exempelvis järnmalmsexporten från Luleå till nassarna. Avtryckaren hanns dock inte pressas innan ryssen och engelsmannen nedkämpade tysken. Sverige klarade sig utanför kriget med hårsmånen som marginal.

    Det blev inte bättre under efterkrigstiden med omfattande satsningar på materiel, kombinerat med ett lumpbeklätt värnpliktsförsvar.

    Öb Owe Wiktorin talade i nutid om ett smalare och vassare försvar. Det blev enbart smalare medan svensk vapenindustri lade beslag på resurserna och grävde ned dem i jordfräsar.

    En liten randnation som Sverige kan inte stå alliansfritt. Det har krigsdrabbade Norge insett för länge sedan. Finland likaså. Finnarna har stått utanför Nato, enbart av respekt för den store grannen i öst men informellt knutit kontakter genom vapenköp. Det är inte Mig eller Jas som bevakar finskt luftrum, utan amerikansk och Natoanpassad flygstridskraft. Finnarna är pragmatiska och förstår spelet. Norge likaså.

    Sverige hycklar vidare i sanna anda från en rad av (S)tatsministrar och har nu avvecklat värnpliktsförsvaret helt i enlighet med sedan länge upplagd strategi.

  3. Lars Brännberg skriver:

    Det stora problemet med NATO är att den helt avgörande makten i organisationen finns på en annan kontinent väsentligt mycket bättre skyddad för konsekvenser av beslut i NATO. Jag minns t.ex uttalanden i samband med senatsförhör om USA`sförsvarsstrategi under kalla kriget när en av de ansvariga förebråddes om att västeuropa som ett resultat av strategin skulle bli offerlammet vid ett krigsutbrott fick svaret ung.: USA kan inte rå för att Europa ligger där det ligger!!? Men jag håller med om att JAS var ett tokbeslut som fick ödesdigra konsekvenser för övriga försvaret.Jag delar också din synpunkt vad gäller Finlands försvar som dock inte har övergivit värnpliktsförsvaret och inte har en tanke på göra Finland till ett uppmarshområde för någon annan makt. När det gäller avrustningen av Sverige får nog alla riksdagsprtier dela på ansvaret om än motiven har varit helt olika. Moderater och folkpartister såg förmodligen ett medlemskap i NATO som en önskvärd konsekvens av nedläggningen av värnpliktsförsvaret medan socialdemokraterna när de fick brottas med 90-talskrisen och osäkerhet om utrikespolitiken inför EU-anslutningen gick på den för tillfället billigaste lösningen. Jag tror att Wickboms tanke om ett nordiskt försvarsförbund är bra men bör nog inriktas på att första hand omfatta Finland och Sverige eftersom Norge är NATO-medlem och möjligen kan ansluta senare. Ett nordiskt försvarsförbund var förövrigt aktuellt efter kriget men norrmännens förbittring över Sveriges nazi-vänliga hållning under hela kriget och Norgefientliga åtgärder i samband med Tysklands invasion av Norge i april-maj 1940gjorde detta omöjligt. Till slut, Finlands kostnader för sitt försvar inklusive kostnader för deras ISAF-äventyr och värnpliktsförsvar är väsentligt mycket lägre än Sveriges ickeförsvar av vårt land. Förklara det för en lekman som jag. Det du kallar ett lumpförsvar och som jag kallar ett värnpliktsförsvar, kostar i offer vid en invasion men är det enda försvar som omöjliggör för en angripare att beständigt besätta landet. Wickbom har helt rätt i detta .

// comments_open()

Senaste artiklarna på toppmôtet



samhälle

Hej då!

toppmotet-logotyp
Läs mer › 10

torsdag 12 januari

film

Politik i otakt

120105_filmkonvent_symbol_vitbg
Läs mer ›

torsdag 5 januari

Nusvensk Ordlista

Amortering

Läs mer ›

torsdag 5 januari

Dagarna

5 januari

111029_dagarna-large
Läs mer ›

torsdag 5 januari